Mitt liv som hemmafru började i mitten av oktober när jag tog semester för att förbereda mig på Isabellas nedkomst. Om man nu kan förbereda sig så himla mycket? Men men?
Jag tycker ändå att jag klarar detta bättre än förväntat. Visst jag mår väldigt dåligt över att jag ofta måste sitta låst i soffan och amma och samtidigt se klockan gå och se allt jag skulle behöva ta tag i. Sån är jag! (Vissa dagar är det ju bara nice att inte behöva bry sig om nåt och bara sitta och studera det underbara lilla livet som snuttar på bröstet.) Men det går bara bättre och bättre dag för dag och snart börjar ju Isabella att vara mer med på ett annat sätt vilket ska bli roligt. Jag tror att Tjorven kommer att uppskatta det med. Nu sover, skriker, äter och skiter ju Isabella mest. Men hon är ju världens underbaraste lilla prinsessa och hon är MIN underbara prinsessa! (Självklart Gunnars också)
Det är verkligen ett helt nytt liv jag lever nu, kräk i håret, kräk på kläderna, bröstmjölk som läcker ut på tröjan, bajs hit bajs dit och för att inte tala om tröttheten. Jag går ibland runt som i en dimma. Man ska försöka få ihop det med Tjorvens promenader när Isabella är lugn och laga mat till sig själv och sen vill man prata med sina vänner… Men man lär sig och det känns så skönt när man väl har lyckats att få ihop en dag. På BVC sa dom att man märker en stor skillnad redan efter sex veckor och att jag då nog kan börja införa lite rutiner.
Idag jobbar Gunnar dag så ikväll ska vi äta middag tillsammans, det ska bli supermysigt. Sedan ska jag krypa upp i soffan och titta på tjejerna på Wisteria Lane.
Kram å Hej
Desperate Housewives ikväll
