Inga ord, bara tårar

Vår älskade Tjorven

Idag finns inte många ord bara en massa tårar och jag tror att det kommer att vara så ett tag..
Idag har vi tagit det svåraste och jobbigaste beslutet någonsin, men jag vet att hur hemskt det än känns så är de det snällaste. Ett beslut vi kanske borde ha tagit redan för länge sedan.. I morgon eftermiddag ska vår älskade Tjorven få somna in…Det kommer att bli så enormt tyst och tomt och jag vill bara vrida tillbaka tiden och stanna där ett tag men det går ju inte. Usch jag mår så dåligt och tårarna vill inte sluta rinna och ikväll har jag tänkt “det här är sista middagen” och “det här är sista kvällsrundan..” Jag vet man ska inte tänka så men jag gör det ändå. Djursjukhuset och Tjorvens hunddagis och alla nära och kära säger alla att vi gör det enda rätta men varför känns det ändå så fruktansvärt?? Först min katt i måndags och i morgon vår älskade vovve. Jag skulle kunna offra min högra arm för att få ha kvar Tjorven för alltid! Vi alla vet att det inte funkar så och att det bara är att följa med på livets väg och inte vara så egoistisk… Men usch Isabella kommer undra vart Tjorven tagit vägen, vår bäste vän!
Nu vet ni iallafall hur det ligger till och varför det kanske blir tyst här ett tag. Några kanske tycker att jag är löjlig för att det bara är en hund men i våra ögon är hon så mycket mer än bara en hund, hon är en av oss,  en familjemedlem sedan 3 ½ år tillbaka. Hon är vårt allt!
Jag önskar att jag hade haft ett roligare och gladare inlägg att bjuda på men tyvärr! Ta hand om er!

Kram å Hej