Förlossningsberättelse

I fredags förmiddag började jag känna av lite molande mensvärk.  Min mamma kom upp och hämtade Isabella efter lunch men hela eftermiddagen gick jag och hade lite dåligt samvete för att jag nog hade skickat i väg henne för tidigt. Tänk om det skulle ta tre dagar till innan det skulle hända något på riktigt.

Jag och G storstädade köket på eftermiddagen som planerat och jag kände lite småvärkar i mellanåt.

Vid 17.00 började G klocka mina små värkar men dom var ganska oregelbundna och inte så värst kraftiga. Det är klart att dom kändes och att jag svor lite i bland. När han klockat 1 timme och det var ca 6 – 7 min mellan värkarna men fortfarande inte så kraftiga värkar ringde jag in till Södra BB dels för att kolla om dom hade plats och dels för att höra vad dom tyckte eftersom det gick så fort när Isabella kom till världen. Jag blev superglad för att dom kunde ta emot mig men vi bestämde att vi skulle avvakta ett tag till.

Jag vet fortfarande inte vad det var som gjorde att jag vid närmare 19.00 sa till G ”nu åker vi” det var bara en känsla som jag fick och när taxin strax efter 19 hämtade upp oss fick jag min första ordentliga värk som jag fick ta mig igenom innan jag ens kunde kliva in i bilen. Kändes sådär lagom kul att stå utanför taxin på trottoaren och andas och grimarsera med grannarna runt omkring och en väntande taxichaufför men men…

Under taxiresan fick jag en liten värk och när vi passerade klockan vid Zinkensdam skojade jag med G om att filmen ”Pelikanfallet” vi tänkte se (samma film som visades kvällen innan Isabella kom till världen…jätte konstigt) börjar om 45 min och jag ångrade nästan lite att vi åkt. Tänk om det tar 3 dagar till innan det händer något ,vad pinsamt att komma in redan nu då bara för att jag är så nervös för att jag inte ska hinna in i tid…

19.18 betalade vi taxin och ringde på klockan till Södra BB och 19.48 kom vår lille kille ut till oss. Man ska vara effektiv ellerhur?! Vi hann bara upp till vårt rum, andas igenom några värkar, sätta på ctg-apparaten och prata några ord så kände jag att jag ville trycka på… Jag förstod knappt själv, allt gick så extremt fort och sköterskan hade ju inte ens undersökt hur öppen jag var eller så. Vattnet hade inte gått och inget blod hade synts till. Det blev snabba ryck med lustgasen men jag hann tyvärr inte få i mig så mycket. Ut kom vår lille prins i hela hinnan med vatten och ja all annan sörja 🙂

Jag var livrädd när allt gick så fort men det är verkligen en fantastisk upplevelse att föda barn. Det är fantastiskt hur kroppen jobbar och man bara får följa med på resan. Eftersom jag inte var så påverkad var jag helt med på allt som hände, hur huvudet fanns där mellan mina lår i väntan på att nästa krystvärk skulle komma och klämma ut resten av den ”lilla” kroppen. Helt fantastiskt förutom all fruktansvärd smärta då förstås.

Jag är så enormt glad för att jag vid två tillfällen denna dag litade på ”en känsla” som jag fick, dvs att Isabella fick åka till mormor och att vi skulle åka in till förlossningen. Jag är så enormt glad för att vi hann in i tid.

Oliver vägde 3760 gram och var 52 cm lång när han föddes.
Det känns som att han har goda förutsättningar för att få ett bra liv när man läser om att födas med fosterhinnan och att vara född en fredag 🙂

Att födas med segerhuva

När fosterhinnan inte spricker under förlossningen, kan barnet födas med hinnan intakt. Det kallas att “födas med segerhuva”. Fosterhinnan är ofarlig och hinnan tas lätt bort av läkare eller barnmorska vid förlossningen. Under medeltiden och i vissa kulturer än i dag var/är segerhuva sett som ett gott tecken, ibland som ett skydd mot att drunkna, och man gjorde avtryck av fosterhinnan på ett papper och gav det som minne till barnet. Med modern medicin har artificiell spräckning av fosterhinnan blivit vanlig, och det är numer sällsynt att barn föds med segerhuva.

Fredagsbarn

är god och givmild och gör gärna gott. Den som är född på en fredag, är kärleksfull och trofast. De förstår att skapa ett lyckligt hem och har i regel tur med kärlek.