Oh & åh vilken dag

I dag hade Oliver tid för att kolla sin höft hos en ortoped på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Morgon startade med en igen isad bil och isgata och inga vinterdäck på bilen. Utanför på Essingeleden hördes sirener och det var tvärstopp. Det blev till att skynda sig att åka kommunalt till Astrid Lindgrens barnsjukhus och ringa dit på vägen för att det skulle vara en omöjlighet att ta sig dit i tid. Dom var så förstående och rara och vi fick komma dit så fort vi hann och vi var ju ute i hyfsat god tid så vi blev inte så jätte sena i slutändan ändå. Bor och lever man i denna stad så är det ju bara att gilla läget med köer! Isabella fick vara ledig från dagis i dag och följa med eftersom vi behövde åka mycket tidigare än va hon får komma till dagis.Hon tyckte att det var spännande att få följa med lillebror till doktorn.

Usch jag avskyr ju sjukhus, mår skit så fort jag kliver innanför dörrarna och känner lukten. Att se alla cancersjuka barn som körs runt i sängarna eller barn i rullstolar med  droppvagn får ju en att ännu mer inse hur skört livet faktiskt är.

Röntgen gick kanon, visst tyckte inte Oliver riktigt om det men han skötte sig fint och Isabella var duktig och satt stilla och tittade på bakom en glasskärm hela tiden. Efter en ganska lång väntan fick vi komma in till sköterska och ortoped två våningar ner. Först började sköterskan ställa en massa konstiga och jobbiga frågor och en klump placerades i min mage, jag började tro att det inte stod helt rätt till. Usch! När sedan ortopeden kom in och sa att hon ska kolla ryggraden var jag bombsäker på att det absolut var något galet och att dom skulle säga att min älskade son aldrig skulle kunna gå osv. Usch det kändes riktigt jobbigt där en stund men rötgenbilderna såg jättebra ut och hon tyckte att hans lilla kropp verkade alldeles perfekt och friskförklarade honom 🙂 Åhh vilken lättnad!!!

Oliver ligger och väntar på ortopedens utlåtande och
han gillade muminmobilen i taket jätte mycket