Lite ångest

Vi ska åka och hälsa på barnens morfar och Carita här framöver och det verkar som att min käre sambo inte kan följa med tyvärr. Jag får bara en liten aning ångest när jag tänker på flygresorna själv med barnen. För det första avskyr jag själv att flyga och vill gärna stiga av när planet börjar att rulla ut för start och jag ser det värsta framför mig. Men vad kan gå fel? Ja, jo flyget störtar eller barnen kräker ner sig, vrålar hela resan, barnen springer skyttetrafik i gången och alla andra resenärerna skäller ut mig och ger onda ögat… Men 4 timmar kan bli rätt långt då 😉 Fast alla kommer ju att få en minnesvärd resa. Båda våra barn verkar ju ha myror i brallorna och i mars tror jag ganska säkert att Oliver knallar och går själv ju med att han står själv numera (han har bara inte hajat det själv än)  Nedresan är klockan 7.00 så det är ju ingen bra tid men hem åker vi vid lunch så då är jag inte lika orolig. Herregud ska jag våga ge mig i väg själv??? Ja jag lär ju få äta magmedicin en vecka innan pga nervositeten, HaHa!! Men jag vill ju så gärna åka ner och hälsa på dom och ser hur dom bor och har det där nere i Spanien.  Barnen kanske är som små snälla lamm båda två, vem vet! Det var ju inga som helst problem när jag flög med Isabella senast och då var hon runt året.  Äh det är ju bara att bestämma sig!