Jag packar och gråter en skvätt…Jag har alltid känt “borta bra men hemma bäst” men just nu vill jag inte hem, jag som annars kan vara en riktig hemmagris. Tänk att en människa kan förstöra tryggheten för oss tre i vårt egna hem. Göra så vi inte vill åka hem. Jag avskyr ovisshet och otrygghet. Jag vet inte hur jag ska kunna ge mina barn det liv jag vill ge dom..Vart vi ska bo? Hur kommer allt att bli? Plötsligt ska jag och barnen vara ifrån varandra flera dagar varannan vecka, vi som suttit ihop i alla år. Hur kunde jag vara så dum att ge mina barn en sådan svag, egoistisk och omogen pappa??? Allt är alltid på hans villkor… Allt efter vad som passar honom i hans jobbschema…. Jag blir så less för jag kan ju inget göra utan bara fortsätta att spela efter hans spelregler. Det är så frustrerande! Inte en enda gång har han under resan hört av sig för att höra hur barnen mår, prata med barnen trots att han vet att vi har tillgång till ip-telefon, internet och jag har min mobil… Han sa inte ens hejdå till barnen innan vi åkte, inte ens det prioriterade han. Men han vill gärna säga att hans barn betyder mest, värderas högst, är hans ögonstenar som han gör vad som helst för…Helt sjukt! Jo men det är dom säkert men bara när det passar honom….
Hur som helst hem måste vi, ta tjuren vid hornen så att säga… På måndag börjar jag mitt nya jobb på riktigt i alla fall… Och vi saknar ju alla nära och kära! Och om vi ska tänka i dom banorna och glömma bort det underbara vädret, temperaturen, alla roligheter, all den goda maten mm så kan jag säga att jag kommer inte att sakna att behöva använda ett skohorn för att spola toaletten, hitta döda kackerlackor, se upp för allt hundbajs på trottoarerna, hålla på att bli överkörd vid varje gata… 😉 haha!! Spanien är fantastiskt!
Nä nu är det bäst att sova för imorgon ska vi städa denna lägenhet som vi har lånat under dessa två underbara veckor och packa det sista så kilona i väskorna blir rätt, that’s a tricky one 😉
Vad jobbigt vännen! Förstår att ni vill vara kvar om det är vad som väntar här hemma. Jag finns här om du skulle behöva.. Kramar
Fy attan,hur tänker pappor där:(om han bara visste vad han går misste om,själviska egomän så tröttsamt.Phju förstår att det är en massa att ta tag i när ni kommer hem.Kommer det bli att ni måste flytta ut?Lycka till med hemresan stor kraaam
Förstår att det känns jobbigt att komma hem och så fruktansvärt orättvist att en människa ska få förstöra så mycket ! Men en sak är säker vi har saknat er som bara den ! Att inte prata med den som man pratat med sen man lärde sig ringa har varit så tomt ! På söndag är det ja som åker första morgon tåget till er <3 om ja får förstås .. Älskar er !