Morgonstress

Jag hatar verkligen stressiga morgonar. Gillar inte alls vårt nya liv med att kliva upp tidigt, vi är tre riktiga sjusovare numera så vi kämpar oss upp vid 6.15. Men vi kommer nog aldrig upp före halv. Sedan försöker jag att få i barnen frukost, klä på dom, klä på mig, borsta tänder, reda ut tovor, bråka lite, få på lite mascara så man ser någorlunda levande ut, på med ytterkläder (ser inte fram emot overall-tiden som snart börjar), rodda med ev sparkcykel och hjälm eller cykel. Gå in igen för att kolla att vår dumma kyl verkligen är stängd. Gå in igen för att kolla att plattången är utdragen ur kontakten i badrummet. Sedan iväg mot förskola och tåg. Samtidigt vet man att barnens far ligger och sover sött inne i sin säng i stan och hade han varit ansvarsfull och normal så hade han fortsatt att bo under samma tak som oss och barnen hade inte behövt gå till förskolan förrän till kl 9 istället för 7.20-7.30-tiden som nu.
Ja jag är bitter och jag blir bara mer och mer bitter för varje dag som går märker jag. Jag ska försöka stoppa det, jag lovar!