Vilken dag…

Morgonen började med punktering på vagnen vilket gjorde att vi fick slänga oss i bilen för att hinna till frukosten på förskolan. Sedan fick jag rodda med att få i luft i däcket borta på macken innan jag kunde åka till jobbet eftersom det var barnens far som hämtade idag. Annars hade jag nog skjutit problemet framför mig…
På jobbet kom mina chefer med ett motbud för att övertala mig att stanna kvar. Jag fick till eftermiddagen på mig att bestämma mig. Jag vet att det var ett ilandsproblem men jag grubblade och grubblade, vägde för- och nackdelar mm och tillslut, med några bollplanks hjälp, kom jag fram till att säga nej till jobbet på Justitiedepartementet och ta motbudet från Polismyndigheten. Jag känner bland annat att jag inte orkar börja om på ytterligare ett nytt jobb just nu när mitt privatliv är en katastrof. För en gångs skull kände jag efter hur jag mår och jag mår inte bra. Fast samtidigt känns det som att barnens far återigen förstör och sätter käppar i hjulet för mig eftersom jag hade tagit jobbet om jag mått bättre. Men det kommer säkert fler chanser när jag mår bra igen och har en stabil grund att stå på. Jag hoppas i alla fall att mina föräldrar är stolta över att ha en så duktig och omtyckt dotter i arbetslivet för jag har förstått att motbudet är inget som vanligtvis händer för en civilanställd inom polismyndigheten…

Ikväll åkte jag in till stan och shoppade loss lite. Om det var tröst-shopping eller shopping för att fira vet jag ej men jag blev väldigt nöjd i alla fall! 🙂