Min ork är slut. Isabella har fått tillbaka sina extrema utbrott igen. Hon är ett mycket krävande barn och har alltid varit det. Hon är bestämd, viljestark och sluter sig när hon blir arg, ledsen, upprörd eller bryter ihop för att hon är trött eller hungrig. Hon blir okontaktbar. Nu när det är dags igen för nästa trotsålder har som sagt hennes extrema utbrott kommit tillbaka. Hon kan i regel skrika, vara hysterisk och helt okontaktbar i ca 40 – 60 min och jag provar allt jag fått lära mig från barnpsykologen och tips från andra. Ibland fungerar något och ibland fungerar något annat men oftast ingenting.
Hon blir hysterisk, skriker och tar man i henne skriker hon aj och att jag gör henne illa eller att jag slår henne.
Det är få som förstår och jämför gärna med “vanliga trotsutbrott” och därför var det så skönt att en kollega till mig öppnade sig en dag och berättade om sin dotter och att ingen i deras omgivning förstod. Jag förstod direkt och en sten lättade även från mig. För hur mycket man än vet att det inte är något “fel” på ens barn så undrar man ändå. Det finns något som kallas för “4 procentiga barn” vilket stämmer väldigt mycket in på Isabella.
Isabella har haft ett uppehåll på ca 1,5 år och peppar peppar så får hon inte lika många av dessa utbrott som vid förra trotsåldern.
Jag vet ju att man tar sig igenom detta och kommer levande ut men ärligt talat så tror man ibland inte att man ska överleva. Ikväll var en sådan kväll när jag inte trodde att jag överlever många dagar till…
Oliver är ju också inne i trotsåldern, den härliga 3 årstrotsen. Men han blir arg, bryter ihop och vi har många fighter och jag väljer även med honom vilka fighter som är värda att ta. Men med honom går det över. Han är hundra gånger enklare att handskas med även om det är väldigt jobbigt det med.
usch! men nu blir det soffläge resten av den lilla kväll som är kvar.