Efterlysning

Jag har fått många mail om vart den glada Anna tagit vägen…. Och ja jag kan bara fråga mig själv detsamma!! Hon finns där och kommer nog snart fram igen för även jag saknar henne kan jag tala om!!

I helgen reagerade jag själv på att hon var försvunnen när jag insåg att jag inte orkade åka på Amalias 1 årskalas! Amalia, min underbara lilla tjej, min älskade väns dotters kalas och jag orkar inte. Nä det är inte okej! Men jag orkar inte vara glad, jag orkar inte vara social för jag bryter just nu ihop så fort någon frågar mig något och av rent hyfs frågar man hur det är med folk när man träffar dom och jag klarar inte av frågan. Det blir även svårt att småsnacka också för hur det än är så kommer man in på, vad som är för mig, känsligare ämnen.
Vi åkte på kalaset och det gick ganska bra, men glada Anna var som bortblåst!
Men jag kommer tillbaka, jag ska bara ta mig igenom alla turer, hade varit enklare om han bara gett samma anledningar till separationen rakt igenom och inte ändrat sig hela tiden för att han försöker dölja vissa saker. Han är ju så dum som inte tror att det kommer fram…

Ny vecka, nya tag! Jag har fått tips om att hitta en positiv händelse varje dag och glädjas åt den så det kör vi på!