Terapi

Idag var jag på mitt första terapisamtal som jag fått via jobbet. Det kändes skönt men det var såklart väldigt jobbigt också.
Jag fick återigen bekräftat det jag och alla andra redan vet, att han är en omogen och vilsen människa. Det han står fast vid att man inte kan styra över sina känslor, att han inte kan rå för att det blivit såhär och att man inte behöver vårda relationer, att han inte är egoistisk är bara rent försvar och att han är för omogen för att dels ta tag i sig själv och för det andra förstå vad han gör och vilka konsekvenser det beteendet ger. Det är så frustrerande bara att veta att hade han varit lite mer mogen så hade jag troligtvis inte suttit i denna mardröm. Han kör huvudet i sanden, rymmer vidare in i nästa relation och tar inte ansvar för sina handlingar mm
Han kan aldrig säga till sina barn att pappa gjorde vad han kunde för han har inte gjort ett endaste litet skit för att rätta till något. Han har gjort ett aktivt val att överge sin familj och det kommer han att få leva med. Man kan kanske inte styra över sina känslor men man styr över hur man hanterar sina känslor och vilka val man gör. Är man inte hemma med sin familj, inte prioriterar den och inte vårdar relationen så kan det bara gå åt ett håll…
Men varför ska jag drabbas av att han är en mussla och har en massa skit från barndomen som gör att han agerar som han gör??? Varför har han satt två barn till världen? Varför har jag trott på alla hans lovord?

Jag är i alla fall nöjd med dagens samtal och har en fått liten läxa och verktyg tills vi ses för nästa möte.

I morgon ska jag och barnen ha en mysfrukost tillsammans här hemma utan stress innan dagis och jobb och dom sedan har pappa-helg.
Isabella tyckte ikväll att det kändes jobbigt att jag för första gången inte ska med till hennes fotboll i morgon. Det löser sig, jag vet! Men det gör ont i mammahjärtat!

Tack igen alla ni som stöttar mig och barnen, ni är fantastiska!!