Dessa onsdagar brukar vara lite extra jobbiga men ikväll var det extremt! Jag är helt slut och brutit ihop. Trodde tårarna tog slut under 2012 men det fanns tydligen några liter kvar…
Isabella fick ett av sina fruktansvärda utbrott, dom som vi tidigare sökt hjälp för. Jag tycker att det lugnat sig men nu har hon börjat att få några igen. Inte alls i samma utsträckning som tidigare, tack och lov! Men usch man känner sig så maktlös, frustrerad, får dåligt samvete och känner sig som jordens sämsta förälder.
Det är med, för första gången, blandade känslor som jag lämnar barnen i morgon för sin pappahelg. Jag är så slut i hela kroppen och knoppen att jag behöver ett brejk. Men jag får ju såklart dåligt samvete för att jag ens tänker tanken. Ännu mera när barnen säger att dom inte ens vill åka till pappa. Jag skulle ju kanske bara behöva ha ett brejk några timmar egentligen och inte hela helgen för jag saknar ju mina hjärtegryn så otroligt mycket när dom inte är hemma.
Skulle till min beteendevetare i morgon men fick tyvärr ställa in pga att jag har för mycket på jobbet. Därav också varför jag är totalt slut. Idag valde jag att inte ta datorn med mig hem så jag inte kunde jobba ikväll vilket nu var bra eftersom kvällen blev som den blev…
Dessutom lyser avstämningen med barnens far med sin frånvaro som vanligt och han knölar till allt som vanligt… Jag är så less! Nu sa jag ikväll i alla fall att detta var sista gången jag packade och släpar en väska kläder mm. Nu får han banne mig fixa saker och kläder själv. Allt luktar så äckligt när det kommer därifrån och jag måste tvätta om allt.
Nu ska jag bara få till varannan torsdagsmorgon då han nu inte vill ha vagnen längre för att han köpt en ny…. Jag frågade om han tyckte att jag ska bära barn till dagis i min redan pressade situation! Suck! Nä så numera måste jag antingen hitta fram bilen som tar längre tid att köra än att om jag skulle gå eller alltid behöva hämta hem vagnen eller bilen från dagis på torsdagen efter jobbet… Suck! Jag vet, en piss i Mississippi men irriterande för mig som inte alltid åker hem på torsdagen eller passerar dagis… Men det är som vanligt bara att gilla läget och va glad…
Natti natti!