I går kom Sara upp och gjorde mig sällskap att jag varit med Sofi på fiskspa. Sara hjälpte mig att uträtta några ärenden innan vi åkte in till stan och åt och drack gott och snackade en massa välbehövligt tjejsnack och vansinnigt roliga minnen!! En toppenlördag alltså!!
Nu kommer snart mina två små älsklingar hem igen. Åhh vad jag har saknat dom! Nu blir ordning återställd igen! Jag tror aldrig att jag kommer vänja mig vid det här varannan-helg-köret….
En toppenkväll med bästa Sara!! In i dimman…
Varit på fiskspa med Sofi. Det var en spännande upplevelse, först var det jätteläskigt men det gav sig…
Första lagret är målat och en madrass behöver inhandlas men sedan kommer min lille kille att sova som en prins!❤
Hoppas han blir glad för överraskningen när han äntligen kommer hem igen i morgon!
Nu känner jag igen mig själv lite mer… Gör tokiga saker som att själv åka och köpa en säng som för det första inte går in i bilen och som jag sedan ska försöka få in själv hemma. Började såklart måla den direkt istället för att sova. Jag är konstant hungrig igen och jag har bakat ikväll. Kanske börjar den där vanliga Anna vara på väg tillbaka nu
Jag och mina idéer… Undrar vart mellan Nockeby och Järvastaden som snöret gick av… Tur att mitt nyinhandlade projekt inte ramlade ur på vägen… Allt löser sig alltid men det var ju inte helt enkelt. Jag är som sagt envis som en röd gris och nu har jag burit in den och målat första lagret. Spännande!!
Min lilla fotbollsspelare! Igår hade vi faktiskt de bästa vädret hittills och dessutom fick vi sällskap vid sidan av planen av Lisette, Jim och lille Oscar!
I morse när jag kom till jobbet så möttes jag av en påse som hängde på min dörr. Min snälla kollega Anna hade tagit med sig ingefära, citron och en burk med honung till mig för att jag ska bli frisk. Jag blev så otroligt glad och det kändes så omtänksamt.
När jag sedan under dagen umgicks på rasterna med min andra fina kollega Maria så slog det mig vilka fantastiska människor jag har omkring mig!! Och när jag kom till förskolan för att hämta barnen möttes jag av den underbara personalen som tar hand och värnar så om mina barn. Jag stod länge och pratade med vår favoritfröken och kände bara ännu mer styrka och att jag har så många omkring mig och det gör ju mig så glad!
Alla fantastiska människor, bloggvänner, barndomsvänner, nya vänner, familj, släkt, nya och gamla arbetskollegor, förskolepedagoger, grannar mfl Ni stöttar och hör av er, det kommer mail, sms, telefonsamtal och besök, ni finns där och ni är fantastiska och ger mig styrka! Tack för att ni finns!
Barnen och jag åkte ikväll och köpte den efterlängtade mattan till köket. Tyvärr fanns det inte så många kvar att välja mellan men vi blev nöjda med den matta som kom med oss hem
Det kändes först svårt att hitta någon positiv händelse igår när dagen innehöll feber, rethosta, öroninflammation, ösregn, nervositet inför mötet på familjerådgivningen, för mycket jobb med för korta deadlines, hunden glömdes kvar på dagis mm. Sedan när G återigen ställde in även detta möte hos familjerådgivningen där vi ska lära oss att samarbeta så gick såklart luften ur mig…
Men det fanns ju ljusglimtar som mina underbara små fisgrisar. Varje sekund med dom gör mitt liv ovärderligt!! Jag tog också tag i en sak som hängt över mig länge och det är att höra av mig till folk som jag inte pratat med på väldigt länge. Cissi och Andreas var först ut och det känns skönt!
Jag har fått många mail om vart den glada Anna tagit vägen…. Och ja jag kan bara fråga mig själv detsamma!! Hon finns där och kommer nog snart fram igen för även jag saknar henne kan jag tala om!!
I helgen reagerade jag själv på att hon var försvunnen när jag insåg att jag inte orkade åka på Amalias 1 årskalas! Amalia, min underbara lilla tjej, min älskade väns dotters kalas och jag orkar inte. Nä det är inte okej! Men jag orkar inte vara glad, jag orkar inte vara social för jag bryter just nu ihop så fort någon frågar mig något och av rent hyfs frågar man hur det är med folk när man träffar dom och jag klarar inte av frågan. Det blir även svårt att småsnacka också för hur det än är så kommer man in på, vad som är för mig, känsligare ämnen.
Vi åkte på kalaset och det gick ganska bra, men glada Anna var som bortblåst!
Men jag kommer tillbaka, jag ska bara ta mig igenom alla turer, hade varit enklare om han bara gett samma anledningar till separationen rakt igenom och inte ändrat sig hela tiden för att han försöker dölja vissa saker. Han är ju så dum som inte tror att det kommer fram…
Ny vecka, nya tag! Jag har fått tips om att hitta en positiv händelse varje dag och glädjas åt den så det kör vi på!
Nu har vi varit och roat oss på Underbarabarn-mässan
Jag försöker kämpa med att lära Isabella att öppna sig och lära sig prata och tala om vad som är fel osv. Jag vill inte att hon ska bli en mussla som sin pappa, fast det säger jag ju inte till henne förstås. Igår kväll när vi skulle lägga oss och låg där tysta så började faktiskt Isabella att på eget initiativ att prata, sedan var det väl inte det roligaste för en annan att höra men det var skönt att hon öppnade sig lite. Hon sade att hon inte ville åka till pappa, att hon tycker att det är jobbigt att mamma och pappa inte bor tillsammans, att det bara ibland är kul hos pappa, att oliver skriker efter mamma, att det är jobbigt att hon inte har en matstol eller egen säng hos pappa och att det är jobbigt att pappa inte bor själv osv Det värsta är att jag står maktlös och ingenting kan göra. G och jag har varit rörande överens om hur våra barn ska växa upp men plötsligt har han tydligen ändrat sig totalt och det känns hemskt. Hur kan man vilja lämna sin trygga familj för att bo inneboende som en 19 åring? Hur kan man tycka att det är ett bra hem för sina barn att växa upp? Hur kan man säga att man flyttar för att man vill bo själv och hitta sig själv och sedan bo som man gör. Sveken verkar aldrig ta slut….
Jaha då var det bara att inse att vintern snart är här..fick skrapa rutorna i morse
Jag har nu finfina konstverk som pryder mitt kontor efter att barnen fick följa med till jobbet i tisdags❤
Jag fick hämta hem barnen tidigare i måndags för dom misstänkte att Isabella fått en ögoninfektion. Oh no tänkte jag och mindes den hemska som Oliver drog hem i våras! Det blev aldrig något utan det såg mer ut som en blåtira. Men vi var hemma eller vi skulle vara hemma men hela dagen blev ett enda skämt med strul med mitt jobb och den jobbdator jag lånade hem som skulle rädda mig . Ska det gå tokigt så gör det ju men vi skrattade gott åt kaoset som uppstod och tog en hysterisk kväll på Ica maxi på kvällen också när vi ändå var igång 😉
Idag har vi lite andra arbetsuppgifter. Vi fixade 240 stycken bakelser till polismästarens 50 årsfirande. Kul med lite variation
Jag är en buzzador och nu har jag under en tid buzzat Pantene pro-v. Överraskande bra resultat! Mitt hår brukar protestera lite när jag byter hårprodukter men nu gillade mitt hår detta på en gång! 4 av 6 som har fått prova har faktiskt sagt detsamma. Kan varmt rekommendera.
Det blev en ensam lunchpromenad idag men kanske bäst så eftersom jag inte är den "glada Anna" idag. Vacker utsikt, motion, solljus och gråta en skvätt var kanske bra medicin idag.
Vet inte hur vi kom upp i morse. Vi var jättetrötta alla tre. Det fick bli bilen till förskolan eftersom jag fick tillbaka vagnen med punktering…!
Jag undrade visserligen redan igår hur jag skulle orka upp efter en så dålig dag som igår. Jag är nere på botten igen. Vi skrev papper hos juristen igår och även fast det “blir bra” för mig så knäckte det mig psykiskt. Det är jobbigt att ena dagen må hyfsat och nästa må katastrofalt dåligt. Det kan ju svänga tvärt mitt på dagen också. Idag blir det svårt för mig att hålla min fasad på jobbet. Dom flesta vet tydligen i alla fall om det. Men jag upprepar för mig själv att allt kunde ha varit så mycket värre….
Morgonen började med punktering på vagnen vilket gjorde att vi fick slänga oss i bilen för att hinna till frukosten på förskolan. Sedan fick jag rodda med att få i luft i däcket borta på macken innan jag kunde åka till jobbet eftersom det var barnens far som hämtade idag. Annars hade jag nog skjutit problemet framför mig…
På jobbet kom mina chefer med ett motbud för att övertala mig att stanna kvar. Jag fick till eftermiddagen på mig att bestämma mig. Jag vet att det var ett ilandsproblem men jag grubblade och grubblade, vägde för- och nackdelar mm och tillslut, med några bollplanks hjälp, kom jag fram till att säga nej till jobbet på Justitiedepartementet och ta motbudet från Polismyndigheten. Jag känner bland annat att jag inte orkar börja om på ytterligare ett nytt jobb just nu när mitt privatliv är en katastrof. För en gångs skull kände jag efter hur jag mår och jag mår inte bra. Fast samtidigt känns det som att barnens far återigen förstör och sätter käppar i hjulet för mig eftersom jag hade tagit jobbet om jag mått bättre. Men det kommer säkert fler chanser när jag mår bra igen och har en stabil grund att stå på. Jag hoppas i alla fall att mina föräldrar är stolta över att ha en så duktig och omtyckt dotter i arbetslivet för jag har förstått att motbudet är inget som vanligtvis händer för en civilanställd inom polismyndigheten…
Ikväll åkte jag in till stan och shoppade loss lite. Om det var tröst-shopping eller shopping för att fira vet jag ej men jag blev väldigt nöjd i alla fall! 🙂
Kan själv, mamma!!
Onsdag och då åker vi direkt efter jobb och förskola till Råsunda och Isabella spelar fotboll. Hon tycker att det är jättekul och har inte brytt sig om att det regnat varje gång. Idag blev jag mäkta stolt när hon gjorde mål.
Efter fotbollen åkte vi hem och åt korv med bröd i soffan framför Bolibompa och sedan tog vi alla tre ett bad och det var så roligt. En fördel med att inte vara så lång 😉 Efter badet gjorde vi oss i ordning och kröp ner i sängen och låg och mös och pratade som vi brukar innan vi sätter på en cd-saga och håller händer.
I kväll var det den speciella onsdagen för det är sista kvällen innan dom ska vara borta några dagar. Oliver sa flera gånger under kvällen att han inte vill åka till pappa i morgon, det känns i mage och mammahjärtat men jag vet att det blir bra. Dom är bara lite nervösa och oroliga eftersom deras pappa inte hör av sig till dom och tydligen tror att han bara behöver engagera sig vid “sin” helg. Suck! Jag tror aldrig att jag kommer vänja mig vid att vara utan dom varannan helg! Det blir så tyst, tomt och tråkigt!
Mina två små hjälpredor handlade fint idag. Ingen annan kund blev påkörd och inget trotsutbrott utbröt på affären = en glad och harmonisk mamma
Helgen hos oss har varit ganska lugn och skön, mormor har varit hos oss. Vi har spelat spel, promenerat, myst och ätit gott. Vi var alla lite snoriga och hostiga så det var behövligt att bara vara denna helg.
Jag kan varmt rekomendera “Fem myror är fler än fyra elfanter-spelet” för er med barn som är intresserade av bokstäver.
Gjorde höstfint på balkongen och på baksidan i helgen så nu fick pelargonerna flytta in i sovrummet
Det svänger så i mitt liv just nu känns det som. Barnens far knölar till livet för oss mest hela tiden vilket han överhuvudtaget inte förstår att han gör. Allt är så enkelt i hans lilla värld, det skulle vara så bekvämt att leva i den och bara rycka på axlarna över allt.
Nu ställde han in vårt andra möte i torsdags, jag som hade laddat med barnvakt för att jag vet att jag blir helt knäckt efteråt. Han försökte såklart lägga skulden på mig varför han ställde in genom att säga att han tappade inspirationen till att gå för att jag sagt att jag tyckte att det var så jobbigt och jag inte orkar med det här… Men hallå jag tycker väl inte att det är mindre jobbigt eller orkar mer nästa vecka!
Nu håller han på att tjafsa om varför han ska skriva under papperna hos juristen, bodelning mm och han tycker tydligen inte att han ska betal underhåll för barnen heller. 1000 kronor för båda har jag fått denna månad…Tack då!
Han tjafsar på om att han minnsann ska ha barnen varannan vecka men han kunde inte ens ha barnen hela helgen som var hans första riktiga helg. Nä han “kände sig lite hängig….” Ett slag i fejset på mig som aldrig fått vara sjuk och dessutom hur tror han att jag har mått de senaste månaderna, jag hade varit glad om jag bara hade känt mig lite hängig… Desutom bor människan inneboende, barnen har inga egna sängar, inga matstolar, han har inte sina möbler… Han bor och lever som en 19 åring och det verkar han trivas med och han verkar inte förstå att hans agerande är att han bara är pappa när det passar honom.
Han berättade på mötet att den enda person han pratar med och hämtar stöd är från en nyvunnen vän som är 22 år. Ja vad ska man säga den lilla killen har säkert stor erfarenhet av familjeliv, relationer, barn och livet i största allmänhet. Alltid bra att få fler infallsvinklar men man kanske också då ska bolla med någon annan med mer erfarnhet av sin egna livssituation.
Han svarar inte när jag ringer utan han smsar vilket inte alltid blir så jättebra. Ibland tar det ca 26 timmar innan jag ens får något tillbaka. Svarar han eller ringer upp så frågar han i alla fall inte hur det är med barnen. Han har inte smsat och frågat hur dom mår under tiden dom inte är med honom. Inte ens efter att jag berättat att förskolan är orolig över Isabella. Men han vill gärna berätta för världen att han är världens bästa pappa där hans barn kommer först och betyder mest och att han verkligen tar ansvar…. Jag kräks!
Så nu har jag fått spy ut lite galla!
Förra helgen var min första riktiga helg utan barnen… Kändes tungt, väldigt tungt och det kändes liksom som att jag hade glömt något hela tiden. Men var enda minut av helgen var uppbokad på roligheter så tiden gick ganska fort och sedan kom barnen hem tidigare än planerat, men de tillhör ett helt annat kapitel…
På fredagen mötte jag upp Natalie och vi åt gott på Boqueria. Tapas är ju aldrig fel 🙂 vi fortsatte sedan med några drinkar och en massa snack i baren.
På lördagen trodde jag att jag skulle sova ut men det gick ju såklart inte så jag gav upp när jag vaknade för fjärde gången och klev då upp fast klockan bara var 06.58! På dagen blev det teater med min moster vid lunchtid och kvällen spenderades med Jennie. Vi åt och sedan blev vi tjugo igen för Jennie skulle visa mig vilka dansmoves som gäller nuförtiden. Jättekul, jag har inte varit ute och dansat på flera år! Så framåt 4.00 på morgonen trippade lilla Anna hem från nattbussen… När hände det senast? Herregud! Jag hade ju behövt en helg till efter för att vila upp mig från helgen! Men kul var det!
På söndagen kom mina hjärtegryn hem och vi hade lekdate och middag med Stefan, Minna, Sofi och Elis hemma hos oss.
Hade tänkt att lägga in ett inlägg om min roliga helg men jag är så låg idag och orkar ingenting. Jag bara gråter och gråter…Jag var på familjeterapi-möte med barnens far idag och det sänkte mig totalt igen. Omognare människa än han får man fan leta efter. Jag som började att känna mig lite starkare… nu är jag nedslagen på botten igen. Energilös, arg, ledsen, besviken, sårad och gråter hela tiden. Försöker att vara stark inför barnen, försöker hålla min starka fasad på jobbet… Jag orkar inte längre. Och snart börjar jag på ett nytt jobb igen. Som att det inte var nog så idag när jag hämtade barnen så sa personalen att vi måste få till ett möte pga att Isabella mår så dåligt. Det gör så ont i mig! Mina älskade små ungar! Jag kämpar och försöker att se till deras bästa, hjälpa dom men det känns som att jag inte räcker till.
Inser ju att mitt nya liv innebär att jag ska försöka samarbeta med någon som inte vet vad det innebär, en som har noll självinsikt och som i princip kan göra lite hur som helst för jag måste ändå bara till största del spela efter hans spelregler vare sig jag vill eller inte. sjukt! Ångrar starkt att jag har två barn tillsammans med honom. Nä livet blir inte alltid som man har tänkt sig… Och det kunde ha varit värre, någon kunde ha fått cancer eller dött eller nåt annat hemskt. Det finns alltid dom som har det värre!
Lilla Amalia förgyller min kväll när jag nu inte får vara med mina egna små… Hennes mamma bjöd på god mat och vin så jag blir väl omhändertagen 🙂
En riktigt mysig tjejkväll!
Och jag har ringt och sagt god natt till mina små
Idag känns det tungt… Jävligt tungt! Idag blev det hela så definitivt… Jag lämnade mina älskade små hjärtegryn på förskolan nu på morgonen och får inte se dom igen förrän på söndag eftermiddag. Dom har pappahelgsom det så fint heter. I hate it! Oliver och jag har aldrig varit i från varandra så många dagar. Usch, hur mycket tårar kan man producera egentligen? Nu har jag grinat i över 12 veckor. Gråtit mig till sömns nästan varje kväll, vaknat på nätterna med ångest och så fort någon frågar mig hur det är eller hur det går så grinar jag… Är trött på att grina.
Jag har i alla fall försökt att boka upp mig på en massa roligheter i helgen. Det blir bra…eller det får det lov att bli.
Första fotbollsträningen är nu avklarad 🙂
Vi är inte riktigt överens om lagvalet hon och jag men min bestämda lilla dam skulle bara spela i Aik…
Så nu hänger vi vid Råsunda Ip varje onsdag. Trodde inte att jag redan skulle bli en fotbollsmorsa. Men man har ju hängt vid sidan av planen tidigare men då var man typ 14 och tokkär i målvakten, haha!!
Idag kom en rejäl regnskur och dränkte oss efter tio minuter….suck! Oliver roade sig med att hoppa i vattenpölarna bredvid planen.
Jag hatar verkligen stressiga morgonar. Gillar inte alls vårt nya liv med att kliva upp tidigt, vi är tre riktiga sjusovare numera så vi kämpar oss upp vid 6.15. Men vi kommer nog aldrig upp före halv. Sedan försöker jag att få i barnen frukost, klä på dom, klä på mig, borsta tänder, reda ut tovor, bråka lite, få på lite mascara så man ser någorlunda levande ut, på med ytterkläder (ser inte fram emot overall-tiden som snart börjar), rodda med ev sparkcykel och hjälm eller cykel. Gå in igen för att kolla att vår dumma kyl verkligen är stängd. Gå in igen för att kolla att plattången är utdragen ur kontakten i badrummet. Sedan iväg mot förskola och tåg. Samtidigt vet man att barnens far ligger och sover sött inne i sin säng i stan och hade han varit ansvarsfull och normal så hade han fortsatt att bo under samma tak som oss och barnen hade inte behövt gå till förskolan förrän till kl 9 istället för 7.20-7.30-tiden som nu.
Ja jag är bitter och jag blir bara mer och mer bitter för varje dag som går märker jag. Jag ska försöka stoppa det, jag lovar!
Vet faktiskt inte vad jag skulle göra utan mina små hjärtegryn!! Dom förgyller verkligen ens tillvaro på många sätt. Som i lördags när vi åkte hem och jag hade så ont både i rygg och hjärta och tårarna hade runnit hela vägen från vagnhärad. När vi nästan var hemma, passerade Frösunda, hör jag sådär glatt och busigt från Isabella i baksätet:
I-Du mamma, skulle du kunna köra fortare, typ rally som du brukar göra
J-Ehm, jag kan inte köra så mycket fortare för då kommer polisen och tar mig.
I-Strunta i poliserna mamma för jag är bajsnödig!
Nere vid Järva krog fick vi rött ljus
I-Tusan nu fick vi rött också, typiskt när man är bajsnödig.
Jag kunde inte annat än att bli glad och skratta inom mig åt min underbara lilla unge. Det visade sig sen att det var inte så panikartat utan vi hann parkera och packa ut oss också innan toabesöket.
Det blev en tur till badhuset idag trots min onda muskel. Jag kom inte upp i morse heller utan att skrika rätt ut pga smärtan. Barnen såg verkligen fram emot badhusbesöket så vi åkte och plockade upp snälla och badsugna tant-Anna på vägen (skulle aldrig åka själv med barnen pga säkerhetsskäl) Det blev jättekul och efter mycket om och men så lyckades Isabella få mig att åka med henne i den största vattenrutschbanan. Det var hennes besvikelse över att ha Europas mesigaste mamma som tillslut fick mig att inte gå ner för trappan igen 😉
Fyller på med pannkaka efter badet
Usch det var så hemskt att vakna i morse för idag har jag så fruktansvärt ont pga den inflammerade muskeln vid skuldran. Det är verkligen hemskt att vakna och känna att man har så ont så man inte kan ta hand om sina barn men att man inte har något val. Jag grät mig igenom morgonen, isabella var så duktig och hjälpte mig lite tex så borstade hon mitt hår åt mig. Sedan tvingade mig själv att köra ner till vhd. Vi ska nämligen på kalas hos kusinerna i Linköping idag. Mamma plåstrade om mig med något värmande plåster och gav mig voltaren och något annat bra. Nu sitter jag och barnen bak i bilen och mormor kör så det känns skönt och det värsta har nu släppt. Jag vet inte när jag satt bak i en bil senast, tror aldrig jag har suttit bak i vår bil tidigare. Men vi har det bra vi här bak i bilen… 🙂