Fick min födelsedagspresent av Sara igår, en avsmakningsmeny på Negresco som har två stjärnor i guide Michelin. Vilken fantastisk upplevelse!! Efter 10! serveringar hade vi lite svårt att röra på oss på ett tag men vad gott det var!!
Hon cyklar!!!
Envishet ger resultat
Busstur hem
Mys med Anne
Middag i Annes bar
Buskul!
Hälsa på vänner
Besök vid glassbilen
Utflyktsdag
Lekparksbus
Ledigt
Fotboll och kvällsbus
Grilltime
Redo
På det igen…
60+30 årskalas
Trevlig Valborg!
Min lilla fjäril
Bakat
Badkillen
Trötter
Kiss i pottan
Saras 30 årsfest
I lördags var det äntligen dags för Saras 30 årsfest på Tullgarns slott. Som jag väntat, men det såg lite mörkt ut på morgonen då Isabella vaknade med 39 graders feber. Som tur var så hade mormor ingenting emot att vara barnvakt ändå så det blev fest för mamman. Och det med råge… Framåt halv fem på morgonen begav Louise och jag oss till vårt rum och bäddade ner oss. Det var en väldigt lyckad fest även om det inte blev att åka silverfat nedför trapporna 😉
Present
Starke Adolf
Utbrotten är tillbaka
Min ork är slut. Isabella har fått tillbaka sina extrema utbrott igen. Hon är ett mycket krävande barn och har alltid varit det. Hon är bestämd, viljestark och sluter sig när hon blir arg, ledsen, upprörd eller bryter ihop för att hon är trött eller hungrig. Hon blir okontaktbar. Nu när det är dags igen för nästa trotsålder har som sagt hennes extrema utbrott kommit tillbaka. Hon kan i regel skrika, vara hysterisk och helt okontaktbar i ca 40 – 60 min och jag provar allt jag fått lära mig från barnpsykologen och tips från andra. Ibland fungerar något och ibland fungerar något annat men oftast ingenting.
Hon blir hysterisk, skriker och tar man i henne skriker hon aj och att jag gör henne illa eller att jag slår henne.
Det är få som förstår och jämför gärna med “vanliga trotsutbrott” och därför var det så skönt att en kollega till mig öppnade sig en dag och berättade om sin dotter och att ingen i deras omgivning förstod. Jag förstod direkt och en sten lättade även från mig. För hur mycket man än vet att det inte är något “fel” på ens barn så undrar man ändå. Det finns något som kallas för “4 procentiga barn” vilket stämmer väldigt mycket in på Isabella.
Isabella har haft ett uppehåll på ca 1,5 år och peppar peppar så får hon inte lika många av dessa utbrott som vid förra trotsåldern.
Jag vet ju att man tar sig igenom detta och kommer levande ut men ärligt talat så tror man ibland inte att man ska överleva. Ikväll var en sådan kväll när jag inte trodde att jag överlever många dagar till…
Oliver är ju också inne i trotsåldern, den härliga 3 årstrotsen. Men han blir arg, bryter ihop och vi har många fighter och jag väljer även med honom vilka fighter som är värda att ta. Men med honom går det över. Han är hundra gånger enklare att handskas med även om det är väldigt jobbigt det med.
usch! men nu blir det soffläge resten av den lilla kväll som är kvar.