Jag fick ett så enormt roligt telefonsamtal idag på eftermiddagen, senare in i samtalet visade det sig att det var en telefonförsäljare som ringde.
○Hej jag söker Gunnar
♦Han är inte hemma, han är på jobbet
○Jaha är mamma hemma?
♦Mamma?
○Ja är mamma hemma?
♦Mamma, vaddå mamma?
○Oh förlåt är det Fru Lindström jag pratar med?
♦Fru? Va? Nä vi är inte gifta och är det Gunnars mamma du söker så bor hon inte här 🙂
○Okej ursäkta jag ringer från Com Hem och vi har ett erbjudande…bla bla bla!
Okej det är ju inte super vanligt att man är 23 och heter Gunnar men ändå först var Gunnar min pappa och sedan blev jag Fru Lindström och när han sa Fru lät det som om att jag skulle vara minst 50 år. Visserligen drömmer jag ju om att få bli Fru Lindström men men. Dessutom borde man inte presentera sig när man ringer? Eller rättare sagt varje människa med hyfs presenterar sig…Hade ju först ingen aning om vem jag pratade med.
Vad säger man ett gott skratt förlänger livet!
Kram å Hej