Tack snälla för alla värmande kommentarer, sms och meddelanden som vi fått. Det är så skönt att veta att det finns så många runt omkring oss i denna jobbiga stund. Tack familj, släkt, vänner, bloggvänner, grannar och alla andra människor som visat sitt stöd!
Idag var det dags för vår nya vardag, jag gillar det inte men det är bara att gilla läget och inse att det är så här det kommer att vara och göra det bästa av det. Men jag gillar inte förändringar, jag tycker om när det är som det brukar och känner trygghet. Jag är så glad för att vi har världens underbaraste lilla unge som förgyller våra liv. Guud vad hade jag gjort utan henne??!! Det som är jobbigt är ju att det är en helomställning i våra liv. Det kan låta negativt men det var det verkligen inte för oss, men hela våra liv anpassades helt och hållet efter Tjorven. Hon skulle ut vissa tider, kunde inte vara hemma för länge själv och skulle man göra något speciellt så gällde det att få hundvakt osv. Jag har aldrig tyckt att det varit ett problem utan varit inställd på det redan när vi bestämmde att Tjorven skulle få komma till oss. Men numera skulle vi kunna sitta inne en hel dag utan att gå ut överhuvudtaget eller vara borta en hel dag. Jag behöver inte gå ut och frysa vid kvälls/nattkissningen eller försöka tvinga ut henne på morgonen (hon var ofantligt morgontrött) Men det är ingen som kommer glatt springandes när man kommer hem, ingen som snarkar, ingen som kommer som ett skott när det börjar prassla i köket (de kunde ju vara dags för något ätbart), ingen som tigger vid matbordet (eller jag menar är social vid matbordet, för Tjorven tiggde aldrig, hehe!) ingen som jag kan smuggla ner mat som jag inte vill ha, ingen som står som en envis åsna och vägrar att gå på promenad, ingen som snor delar av min sänghalva men heller ingen som värmer mina fötter. Ingen Tjorven som håller mig sällskap på kvällarna, ingen som lägger sitt huvud i mitt knä, ingen som springer runt på samma plätt i en kvart och letar efter det perfekta stället att bajsa på, ingen som rullar runt i gräset eller sanden… Sakanden är enorm och obeskrivlig och jag skulle kunna göra vad som helst för att få ha henne här! Fast frisk då såklart!
Imorgon blir det ännu mera tomt här för Isabella ska åka med mormor och gammelmormor ner till min syster med familj över helgen. (Denna helg har varit planerad sedan en lång tid tillbaka så planen var att även Tjorven skulle ha åkt med) Isabella ska få leka med sina kusiner hela helgen och gå på kalas så hon får nog jätte roligt. Jag har bara varit ifrån Isabella i max 18 timmar i sträck hitills så det blir en prövning. Jag och G har ju som tur är hela helgen full av planer. I morgon kväll ska vi ut och äta och gå på bio, på lördag ska jag på tjejmiddag/inflyttningsfest/födelsedagsfest och på söndag kommer Anna och Alex förbi innan dom åker hem till Göteborg igen. Dessutom på söndagskvällen ska vi på teater. Sedan är det plötsligt måndag och Isabella kommer hem på eftermiddagen. Älskade lilla unge vad mamma kommer att sakna dig i helgen!
Jag passar på att önska er alla en trevlig helg redan nu, för i helgen ska jag försöka rå om mig själv så jag kan börja må bra igen efter allt som hänt den senaste månaden. Dessutom har jag skrivit så långt inlägg så det kommer väl att ta hela helgen för er att läsa 🙂
Isabella är ju van att gå ut efter middagen eftersom vi alltid gjort då det varit time för Tjorven att uträtta sina behov. Så när ni ätit gick Isabella även idag och klädde på sig och idag tog hon med sig dockan och vagnen för en runda.
Här syns Tjorven vänstra öga som inte mådde bra och hennes svullna tassar och man kan även se blåsor
Tjorven vill mysa
Många har fågat varför Tjorven fått lov att somna in och det var bland annat hennes öga som hon behövde operera om igen, hon led av furunkolos (varbölder mellan tårna) vilket är kroniskt och nu var det så illa så det blev inte bara flera blåsor på framtassarna utan tassarna svullnade även så hon hade väldigt svårt och ont att gå. Dessutom hade nya eksem dykt upp i huden igen och nya inåtväxta ögonfransar som irriterade det andra ögat. Alla dessa saker har vi försökt att behandlat och få bukt på men det återkommer och vi kände att det är inget värdigt liv för en hund längre. Det som är skönt är att vetrinärer, hunddagiset och många andra kunniga personer har sagt att vi varit starka och fattat ett helt rätt beslut. Dessutom har vi ofta genom åren fått höra att Tjorven inte kunde ha kommit till ett bättre hem för vi har verkligen gjort allt för henne, brytt oss och sökt vård så fort det varit något. Det värmer att få höra det! Vi har ju tyvärr varit stammisar på Södra djursjukhuset och första gången vi var där hade vi inte ens haft Tjorven 12 timmar, hon hade då lunginflammation. Men vi har aldrig velat ha någon annan hund.
Tjorven var vårt allt, vår första lilla bebis 🙂 Vår älskade Tjorven, vila i frid!
Kram å Hej
